JÄVLIGT FÖRBANNAD
Jag är så sjukt förbannad...på Sverige! Vilket jävla skit land, "lilla landet lagom", landet som ska vara så jävla neutralt, landet som ska ta hänsyn till alla, FÖRUTOM oss som är svenska mer är 3 generationer bakåt i tiden??????
Bara för att vi inte är illegala flyktingar, asylsökande, bär niqab eller lider av posttraumatiska stressyndrom efter vi lämnat vårt krigsdrabbade land betyder INTE det att vi INTE behöver hjälp!
Min storasyster Zandra är en fantastisk person & medmänniska. Hon har jobbat sedan hon var 13 år, om inte yngre. Hon bidrar till samhället genom att hon har arbetatat hela hennes liv, hon betalar skatt, hon demonstrerar för likavärde för alla, hon strider för kvinnors rätt i samhället, hon kämpar för alla djur som plågas och mördas varje år, hon marcherar för att få bort rasisterna från våra gator i minus 20 grader.
......Zandra har nu gått in i väggen, rätt ordentligt. Hon är ensam, utmattad, ledsen, självdestruktiv & jobbar 17 timmar/dag.
När hon för någon vecka sedan hamnade på akuten så sjukskrev de henne i 3 veckor. Hon kom till Stockholm, till mig och Robin. Vi tog hand om henne, jag underhöll henne så hon slapp tänka på annat & det var jag som låg bredvid henne i sängen tills hon grät sig själv till sömns i min famn. De 3 veckorna gick snabbare än vi trott. Hon åkte hem till Malmö och igårnatt fick jag samtal ifrån henne, hon grät & var helt uppgiven. Jag gör allt som står i min makt för att hon ska känna sig trygg. En situation som jag inte är van vid. Jag är van vid att Zandra alltid har tagit hand om mig, skyddat mig från den skrämmande omvärlden. Nu är det min tur att ta hand om henne!
Jag tror hon visste vad som skulle komma, för imorse ringde hon mig och var lika ledsen. Hon får inte vara sjukskriven längre.
Jag blev illamående av samtalet. Är det så här det ska behöva vara? Var tar våra skattepengar vägen? Till kvinnor som bär niqab(en burqa, fast du ser inte ögonen heller) & vägrar ta av sig den, vilket resulterar i att de inte får något jobb - ett perfekt sätt att manipulerar vårt system & sedan få det att se ut som att vi diskriminerar eller alla andra som hittat en väg för att komma undan allas vår skyldighet - att bidra till det samhälle DU lever i. FYFAN! Vi som gör det då? När ska vi få bli prioriterade? När ska vi få hjälp?
Det gör så fruktansvärt ont i hela mig. Jag vet inte var jag ska vända mig? Jag vill bara att du ska vara lycklig. Snälla någon, låt henne bara få bli lycklig!
Bara för att vi inte är illegala flyktingar, asylsökande, bär niqab eller lider av posttraumatiska stressyndrom efter vi lämnat vårt krigsdrabbade land betyder INTE det att vi INTE behöver hjälp!
Min storasyster Zandra är en fantastisk person & medmänniska. Hon har jobbat sedan hon var 13 år, om inte yngre. Hon bidrar till samhället genom att hon har arbetatat hela hennes liv, hon betalar skatt, hon demonstrerar för likavärde för alla, hon strider för kvinnors rätt i samhället, hon kämpar för alla djur som plågas och mördas varje år, hon marcherar för att få bort rasisterna från våra gator i minus 20 grader.
......Zandra har nu gått in i väggen, rätt ordentligt. Hon är ensam, utmattad, ledsen, självdestruktiv & jobbar 17 timmar/dag.
När hon för någon vecka sedan hamnade på akuten så sjukskrev de henne i 3 veckor. Hon kom till Stockholm, till mig och Robin. Vi tog hand om henne, jag underhöll henne så hon slapp tänka på annat & det var jag som låg bredvid henne i sängen tills hon grät sig själv till sömns i min famn. De 3 veckorna gick snabbare än vi trott. Hon åkte hem till Malmö och igårnatt fick jag samtal ifrån henne, hon grät & var helt uppgiven. Jag gör allt som står i min makt för att hon ska känna sig trygg. En situation som jag inte är van vid. Jag är van vid att Zandra alltid har tagit hand om mig, skyddat mig från den skrämmande omvärlden. Nu är det min tur att ta hand om henne!
Jag tror hon visste vad som skulle komma, för imorse ringde hon mig och var lika ledsen. Hon får inte vara sjukskriven längre.
Jag blev illamående av samtalet. Är det så här det ska behöva vara? Var tar våra skattepengar vägen? Till kvinnor som bär niqab(en burqa, fast du ser inte ögonen heller) & vägrar ta av sig den, vilket resulterar i att de inte får något jobb - ett perfekt sätt att manipulerar vårt system & sedan få det att se ut som att vi diskriminerar eller alla andra som hittat en väg för att komma undan allas vår skyldighet - att bidra till det samhälle DU lever i. FYFAN! Vi som gör det då? När ska vi få bli prioriterade? När ska vi få hjälp?
Det gör så fruktansvärt ont i hela mig. Jag vet inte var jag ska vända mig? Jag vill bara att du ska vara lycklig. Snälla någon, låt henne bara få bli lycklig!
Kommentarer
Trackback
